|
 Det är höst. Redan i oktober snöade det härute i skärgården. Då är det skönt med funderarhörnet. Tiden går fort. Om några veckor är det jul och sedan dröjer det inte länge till nyår och år 2003. Och det är inte vilket år som helst. EU har bestämt att 2003 skall vara ett så kallat ”HANDIKAPP-ÅR”. Det betyder nog att man ska tänka särskilt på alla som är handikappade – att de ska ha samma möjligheter som de utan handikapp. Och hjälpa till på något sätt om det behövs.
När jag hörde om detta med HANDIKAPP-ÅR, tänkte jag på Lena Maria Klingvall – det är en tjej med stort “T”. Vilken tjej alltså! Jag kommer ihåg henne från en resa till Moskva – glad som en lärka i alla lägen – trots sitt handikapp! Lena Maria intervjuades i rysk TV. Och då måste väl en intervju i RAFIKI vara helrätt, när vi nu snart går in i HANDIKAPPÅRET 2003!
RAFIKI: Lena Maria, jag vet om att du föddes med svåra handikapp. Vill du berätta?
LENA MARIA: Ja, jag föddes utan armar och med ett ben som slutade vid knäet.
RAFIKI: Jag fattar nästan inte vad du säjer – jättehemskt, tycker jag. Kunde du gå i skolan som vanligt, när du inte hade några armar och bara ett riktigt ben?
LENA MARIA: Ja, jag gick i skolan precis som alla andra. Men jag hade en assistent som hjälpte mig de sju första åren tills jag klarade allt själv. Först gick jag i grundskola i Bankeryd och sedan på musiklinjen på gymnasiet i Jönköping.
RAFIKI: Kommer du ihåg om dina kompisar mobbade dej?
LENA MARIA: Nej, det gjorde dom inte. Och mobbning är inget bra. Jag tror att det är viktigt att man tycker om sig själv, hur man än har det. Och det är viktigt att man inte blir arg, om någon försöker vara dum. Då är det bättre att skratta med!!
RAFIKI: Jag läste någonstans att du började simma, när du var riktigt liten, stämmer det?
 LENA MARIA: Ja, jag var tre år. Det fanns en pastor i Jönköping, som bildade en handikapp-grupp för att träna simning. Modellen kallades för ”Halliwick” och den innebar att man lärde sig simma utan några flythjälpmedel. I gruppen fanns det handikappade tjejer och killar, deras syskon och deras föräldrar!
RAFIKI: Klarade du det?
LENA MARIA: Ja, det var jätteroligt!
RAFIKI: Tillhörde du någon simklubb?
LENA MARIA: Ja, när jag var 15 år startade Jönköpings Handikapp Idrotts Förbund och jag började träna en gång i veckan.
RAFIKI: Stämmer det att du kom med i svenska handikapplandslaget, när du var 18 år?
LENA MARIA: Ja,det gjorde jag. Jag åkte på SM och tog två silvermedaljer. När landslagsledarna åg det så frågade de om jag ville vara med i landslaget.
RAFIKI: Vilken tävling är den största du varit med i?
LENA MARIA: Handikapp-OS i Soul – utan tvekan!
RAFIKI: Tog du några medaljer i Soul?
LENA MARIA: Nej, jag kom på fjärde, femte och sjätteplats. Den grenen som jag hade medaljchans i ströks tyvärr för att det var för få länder anmälda. Men i VM -86 tog jag två guld och ett brons och i EM -87 tog jag fyra guld.
RAFIKI: Hur gick det med simningen sedan?
LENA MARIA: Efter OS -88 var jag jättetrött på att träna och simma varenda dag. Så då ägnade jag mig helt åt min musik. Jag gick på musikhögskolan då i Stockholm.
RAFIKI: Så det blev sång istället för simning?
LENA MARIA: Ja, det var mycket roligare!
RAFIKI: Har du lyckats med sången?
LENA MARIA: Bra, faktiskt!
RAFIKI: Reser du runt i Sverige och andra länder och sjunger?
LENA MARIA: Ja, men mest i Japan.
RAFIKI: Vad gillar du för typ av sång?
LENA MARIA: Jag tycker bäst om att blanda olika stilar – gospel, jazz, pop, country och klassiskt.
RAFIKI: Har du sjungit in skivor och varit med på TV?
LENA MARIA: Ja,jag har kommit ut med fem skivor i Sverige och elva i Japan. Sen har jag medverkat i åtskilliga TV-program och till och med varit programledare i programmet ”Sjung ut”för något år sedan. Och i början av nästa år blir det ett TV-program som kallas ”Solo – Lena Maria”. Det blir spännande!
RAFIKI: Har du varit med om något riktigt spännande, som du aldrig glömmer?
LENA MARIA: Ja, flera saker. Men en annorlunda sak som jag upplevde var att få sjunga om Jesus i ett buddistiskt tempel. Det var under OS i Nagano -98. Då undrade de om jag ville göra en konsert i ett tempel, och det gjorde jag. Hela templet blev alldeles varmt och ljust av Jesu kärlek och värme fast det bara var 3 plusgrader där inne!
RAFIKI: Om du skulle vara en ”Robinson” för några veckor och bara få ta med tre grejer, vad skulle det bli?
LENA MARIA: 1) Björn, min man.
2) Bibeln.
3) ”Pinnen” - det är en pinne med en krok på som jag använder när jag klär på mig och går på toaletten och så!
Rafiki/P-O Klint
|
