|
 Matondo bor i staden Dolisie. Hon är jätteduktig på att prata franska, men hemma pratar hon munukutuba.
I Kongo-Brazzaville har det varit krig och Matondo och hennes familj blev tvungna att fly till skogen. Kriget är över och de är tillbaka igen och hon går i skolan. Här har alla skoluniform.
 När Matondo kommer hem från skolan brukar hon ta hand om sin lillasyster. Så gör hennes kompisar också.
Mamma och pappa kanske arbetar med familjens odlingar men man kan träffa kompisar och passa syskon samtidigt.
Coola barn i Dolisie har med sina syskon överallt!
I Dolisie bor en tjej som heter Matondo och är 8 år gammal.
– Mitt namn betyder ”tack”. Jag bor tillsammans med min lillasyster och mamma och pappa i ett litet hus, berättar hon med ett leende.
Dolisie är den tredje största staden i landet Kongo-Brazzaville, men jämfört med svenska städer är det en rätt liten stad. Här finns inte mycket bilar eller trafik.
– När vi ska någonstans går vi, även om det kan ta lång tid. Vägarna är av röd sand, men regnet gör ofta stora hål i vägarna, berättar Matondo.
Uppe med tuppen
Rafiki hälsar på hemma hos Matondo och hennes familj. De bor i ett nybyggt hus.  Även om Matondos familj bor i ett fint och nytt hus har de ingen elektricitet, så Matondo gör sina läxor i ljuset av fotogenlampan.
– Vi har faktiskt en teve. Men den drivs av ett gammalt bilbatteri så vi tittar inte så ofta på den, förklarar Matondo. Det blir mörkt vid sjutiden på kvällen och då går ofta både barn och vuxna och lägger sig.
– På morgonen behövs inga väckarklockor. Solen och tuppen väcker alla vid femtiden!
Till skolan
 I Kongo börjar barnen skolan tidigt. Redan klockan sju börjar första lektionen. Det som är bra är att det inte hunnit bli så varmt. Rafiki följer med Matondo till skolan.
Det är nästan 40 barn i klassen. I klassrummet finns inte mycket saker.
– Varje barn har ett skrivhäfte och där skriver vi ner vad läraren berättar. Vi lär oss också genom att upprepa vad läraren säger. Och att läsa och skriva på svarta tavlan förstås, förklarar Matondo.
 Matondo har en ganska sträng lärare. Han skriver uppgifter till barnen på tavlan och sedan får de komma fram och försöka lösa dem.
– Det kan ju vara pinsamt när man inte kan. Det är ju många som ser på. Men Matondo tycker ändå om att räcka upp handen och svara på frågor. I sin skrivbok skriver hon med vacker handstil.
– Jag älskar att gå i skolan och att skriva och rita. Jag tycker mycket om att dansa och sjunga också. Och att leka förstås!
Leker Nzango
På rasterna leker Matondo med sina kompisar. Hon har många kompisar, men bästisen heter Belle Dada.
– Varje dag leker vi en lek som heter ”Nzango” och vi har jättekul!
Andra lekar skulle du känna igen. Fotboll, hopprep och springlekar. I Kongo kostar det pengar att gå i skolan. De måste också köpa uniform och skolmaterial.
Hemma igen
Matondo gör som många andra barn i Kongo, när hon kommer hem från skolan: Hon tar hand om sin syster.
 I de allra flesta hem här lagas all mat utomhus över glödande kol. Det gör Matondos mamma också.
– Jag hjälper ofta mamma att laga mat. Vanlig mat är ris, stekt fisk och förvälld maniokrot. Är det fest kokar vi en höna. Efteråt hjälper Matondo till med disken. I trädgården!
Hemma i familjen pratar de munukutuba. I Kongo talas många olika afrikanska språk och ett annat exempel är lingala. Eftersom landet tidigare varit en fransk koloni talar även nästan alla franska. Matondo är mycket duktig på franska.
Krig
För några år sedan var det krig i Kongo. Nästan alla i Dolisie flydde ut i skogen för att rädda sig undan striderna. Staden blev öde och många hus förstördes eller plundrades
– Jag och min familj var på flykt under lång tid. När vi kom tillbaka var vi tvungna att bygga ett nytt hus.
 Det var många som dog i kriget, eller i flykten från kriget, och nu finns många föräldralösa barn. De barn som inte har kvar sin mamma eller pappa i livet bor ofta hos en släkting på mammans sida, till exempel mormor eller moster. Det blir dyrt med extra barn som ska gå i skolan. Eftersom få vuxna har jobb som ger lön har dessa familjer inte alltid råd att skicka alla barnen till skolan.
Pizza?
När Rafiki besöker Matondos skola berättar han om hur det är att gå i skolan och leva i Sverige.
– Vad gillar svenska barn att äta? undrar en av eleverna.
– Pizza, svarar Rafiki, men ingen i klassen vet vad pizza är. Många svenska barn gillar också
spagetti, säger han sen. Då börjar alla barnen tjoa och vifta:
– Vi älskar också spagetti!
Text och foto:
Karolina Colliander
|
