|
 Dorothy är redan på skolgården. Hon går tillsammans med Chimwemwe, Donadi och några till med varsin kvast och sopar framför klassrummen.
Halv åtta ringer det i klockan och alla eleverna ställer upp sig. Rektor säger god morgon och sedan är det dags för nationalsången.
Alla eleverna går till sina klassrum.
– Så börjar en ny skoldag på skolan i byn Chimpeni.
Mattelektion
 Idag är det fyrtiotvå barn som kommit till klass tre. Dorothy är en av dem. Det är matte och de ska räkna pengar. Kronor och ören men i Malawi heter det kwacha och tambula. Läraren Sadick har gått igenom på tavlan och nu räknar de. Några barn har burit in tegelstenar och andra sitter på marken.
Klassrummet saknar faktiskt både tak och två väggar. Någon gång kanske det blir färdigt men det beror på om byns folk kan komma och jobba. Sadick har gått till femmorna – alla lärare här har två klasser samtidigt. Det saknas lärare också. Skolan ligger långt från närmaste väg och då är det svårt att få lärare att flytta dit.
Fotboll på rasten
Donadi räknar fort. Matte är hans bästa ämne. Men det är fotboll som är bäst. Det är väl det rasten är till för. Det tycker inte Chimwemwe. Hon ägnar rasten till dans eller till nätboll. Hennes favoritämne är chichewa. Det är det språket som de flesta i Malawi pratar. Det räcker bra för Chimwemwe:
- Tänk om man slapp engelskan! Fast det är bra med skola, säger hon.
Donadi och Chimwemwe är tretton år. Dorothy är 11 år och går i samma klass. Hon tävlar med Mathilda i sexan om att vara bäst på hopprep. De har lite uppvisning på rasten.
Engelskalektion
På sexornas engelskalektion är det som överallt i världen:
- Ta upp boken på sidan 72!
- Vad ser ni på bilden?
Eleverna räcker upp handen och ställer sig upp när de svarar. Matilda och Tikhale har uppe händerna hela tiden. De andra tjejerna försöker låtsas att de inte finns.
Men Christopher ger sig inte – han vill att alla hans elever ska säga något. Tireza svarar till sist.
Govart är bra men han tycker det är svårt. Han gillar SO bäst. Govart är tio år och det börjar närma sig rast. Han hör till dem som gillar fotboll. En sak han inte gillar är när barn slåss. Det händer ibland på skolgården.
 När Govart går hem från skolan går han förbi en liten affär. Sedan längs bygatan och över fälten till nästa lilla by. Där finns ett litet tegelhus med några uthus runt om. Bakom huset finns torkställningar för tobak. Pappa och mamma odlar det för att sälja. Det går till en fabrik någonstans. Majs och grönsaker odlas för att äta. Efter skolan hjälper Govart till med odlingarna men pappa vill att han ska hålla på med läxorna också.
Dorothy skyndar sig hem. Hennes väg är nerför kullarna längs en grusväg. I en liten sluttning ligger hennes by. Hennes mammas släkt har bott där mycket länge. Hennes pappa flyttade dit för trettio år sedan när han gifte sig och nu är han byns chef.  Dorothy är yngst och syskonen är nästan vuxna.
Det första hon gör när hon kommer hem är att se till sina kaniner. Sedan är det alltid något att göra. Pappa och morfar har just byggt ett nytt förråd att ha majs i. Där hämtar hon lite som ska bli nsima. Det tar en stund att mala majsen till mjöl. När det är dags att börja koka gröt kommer mamma hem från sina odlingar. Då tar mamma hand om det hela. Dorothy försvinner ut.
– Jag gillar att bara vara, säger hon. När jag blir stor vill jag nog bli lärare. Får se om det går.
Drömmar om framtiden
Alla barn har drömmar. Tänk om det kunde bli …
Tireza vill tjäna pengar och Govart, han vill bli pilot. Chimwemwe vill inte svara:
-Jo, jag har en dröm.Men det är lite hemligt.
Har du också en hemlig dröm?
Text & foto: Andreas Hallman
|
