|
 Mustafa Mohamed springer fort och långt.
10 000 meter, 3 000 m hinder och terränglöpning. Rafiki träffar honom på väg till en träning.
Han är född i Somalia och flyttade till Sverige när han var elva år. Han vet hur det är att vara barn i två länder.
Mustafa bor i Lysekil och Göteborg och springer för Hälle IF.
Är löpning ditt jobb?
Jag är löpare på heltid och kan leva på det. Jag springer från 1 500 m och uppåt. Jag gillar att tävla.
Hur började du?
Min bror tränade löpning. Så fick jag se på VM i friidrott i Göteborg 1995, och det verkade kul. Jag hade lätt för att springa. Jag var 16 år när jag började.
Det var sent att börja med en sport.
Man ska inte ta sport på allvar när man är yngre. Det ska bara vara roligt. Prova på många sporter. Börjar man på allvar lite senare så tröttnar man inte utan kan göra bra resultat som senior. Det är det som räknas.
Din största merit?
 Jag kom på tionde plats i VM 2005. Men jag var på trettonde plats i OS-finalen och det var häftigast. Och första gången jag vann Göteborgsvarvet 2002. Det var överraskande att vinna.
Hur höga är hindren?
På 3 000 m hinder är de 91 cm höga. Slår man i ett hinder får man ont. Men det är värre vid vattengraven. Ramlar man blir man blöt och tung och förlorar energi när man ska springa vidare.
Du är född i Somalia. Var bodde du?
När jag var liten bodde vi ute i bushen. Det var ganska enkelt. Jag tog hand om kameler och getter. Jag sov på golvet. När jag var 5-7 år flyttade vi till Mogadishu. Det var en stor förändring att bo i en stad. Där började jag i skolan.
Hur var skolan?
Jag gick bara en kort period. Gjorde man inte som man skulle eller inte gjorde läxorna fick man smäll på fingrarna.
Sedan flyttade ni till Sverige?
Det var en mycket stor förändring. Min mamma gifte sig och flyttade till Lysekil. Vi kom i december och på somaliska finns det inte ens ett ord för snö. De som mötte oss på flygplatsen hade med jackor men jag ville ha kläder på ansiktet också. Det var ju kallt där också! Sedan vande man sig och då var det kul.
Vi var den enda somaliska familjen i Lysekil så jag lärde mig svenska fort. Det var lite jobbigt i början för jag förstod ju inget och kunde inte ens gå till affären.
Vad är bäst med Somalia?
Värmen! Och mentaliteten – man hjälps åt. Min mamma jobbade utomlands. Då bodde jag hos släktingar och var som deras barn. I Sverige är det ”vårt hem” med mamma, pappa och barn. I Somalia är det kusiner och mostrar i samma hem och det är som en familj. Och man går in till grannen och äter utan att planera det innan.
Vad är bäst med Sverige?
Säkerheten – att alla kan få det de behöver. Man ser inte många uteliggare.
Alla har rätt till skola även de fattiga. Möjligheterna är enorma om man har vilja.
Vad är viktigast för barn?
Att ge barn möjlighet att utvecklas.
Att få utbildning, mat och vatten är basen. Har man det har man möjlighet att utvecklas.
Vad är bra med barnkonventionen?
Barn har rätt att leka och vara barn. Barn som måste jobba – det är inte bra! Det är normalt att hjälpa till hemma men jobb tillhör vuxenlivet.
Mustafa drar iväg med träningsväskan över axeln. Han satsar på EM i friidrott. Nu när du läser detta vet du nog hur det gick. Då har han uppfyllt en av sina drömmar!
”Musse” blev fyra på 3 000 m hinder i friidrotts-EM i Göteborg.
Rafiki såg loppet och blev imponerad.Wow!
Rafiki/Andreas
|
